Jag är en fildelare!

Vilket ruskigt medgivande från en vuxen, hederlig – om än något rebellisk – svensk! Att öppet tala om att jag är fildelare.

En ung man, vars namn jag givetvis inte kan avslöja med tanke på den signalspanande hemliga polis som övervakar oss alla, men som jag kallar Jesper Malmström visade mig i går kväll hur man blir fildelare. Ni anar inte hur lätt han tog mig in på brottets bana.

Huanemej vilket brott! Ingen blev skadad. Ingen kände sig skyldig. Men jag fick Bruce Springsteen i min dator, men han fick inte betalt av mig, men det fick han i somras på Ullevi, då jag betalade 800 kronor biljetten. Undrar om han kommer att stämma mig?

Jag är ingen yrkesförbrytare. Det värsta jag gjort är att ha dragit i mig litet ”gräs” ,som Clinton ni minns, men jag drog ner det. Huvudet försvann, vilket var en lättnad”! Det brottet är dock oväsentligt i jämförelse med den viktigaste av alla svenska brottsfrågor: ”Har Du anlitat svart städhjälp?”

Nåväl, här sitter jag med min delade fil. Vad ska jag göra? Skicka den till polisen? Jag tror inte det. Jag tror att jag vänder mig till mina barnbarn och meddelar att farfar/morfar har blivit fildelare. Tyvärr tror jag inte att deras reaktion skulle bli lika stark som när jag för tre år sen meddelade att jag just hoppat fallskärm för första gången.

Nu förstår jag! Det är synd om mig. Jag är ett offer, jag är svensk!!