Sverige anslår ca 40 miljarder svenska kronor för bistånd till andra länder. Jättelika poster allokeras (i regel 100-tals miljoner) till land efter land. Eller snarare regering efter regering. Många av mottagarländerna får över hälften av sin budget finansierad med sådan socialhjälp. Ändå har mottagarna nästa utan undantag kvar sina problem trots alla miljarder. I många fall har problemen förvärrats, vilket alla som intresserat sig för Afrika vet. En vitbok om vad Sverige gjort för svarta Afrika skulle bli en rysare. Så den lär dröja. Alla partier är ju överens om U-hjälpen…
Sverige anslår ungefär samma belopp till Försvaret, som idag är starkare i Afganistan än på Gotland. Insatsen i Afganistan är en sorts U-hjälp i militär form.
Sverige är i full färd med att ta bort värnplikten. De fullvuxna läsarna vet att värnplikten var en uppskattad övergång från skolan till livet. Den bidrog också till att uppfostra ungdomarna. (Jag vet att ordet uppfostra inte är korrekt idag, när så få av debattörerna och politikerna är …. uppfostrade!). I Tomhylsans Sverige drivs den militära utvecklingen av fd pacifister och vapenvägrare, men även sådana personer borde kunna följa nedanstående resonemang.
* Vi så att säga buntar ihop försvaret, värnplikten och U-hjälpen och satsar på Katastrofbrigader (eller Biståndsbrigader för att behaga biståndsmaffian).
* De värnpliktiga, både män och kvinnor i god demokratisk och genusperspektivistisk(!) ordning, utbildas till experter på operationer i svårast tänkbara miljöer. Den allmänna värnplikten består av 15 månaders grundutbildning samt återkommande repetitionsövningar/utryckningar. Tillämpad i dagsläget hade Sverige haft hjälparbetande soldater på plats i Haiti något dygn efter jordbävningen.
* Antalet stamanställda ökas, vilket blir en konsekvens av själva uppdraget.
* Svensk U-hjälp ändras i grunden. Och effektiviseras i enorm omfattning. Vi bidrar inte längre till korruption, vapen till barnsoldater och annat elände. Vi sätter däremot in hjälpen – snabbt och professionellt – där den behövs mest.
* Och finansieringen finns från början!
* Ungdomsarbetslösheten försvinner och håglösa dagdrivare blir motiverade kosmopoliter!
* Mottagare av denna sorts bistånd blir inte diktatorer, halvkorrumperade organisationer och liknande, utan människor i nöd, var de än befinner sig.
* I ett större perspektiv borde FN givetvis ha egna katastrofbrigader.
Är ni med?