Vem äger media och vem har rätt till ordet?

april 18, 2010

Det sägs att 80% av medierna ägs av borgerliga sympatisörer (vari uppenbarligen även inräknas de som sympatiserar med arbetarpartiet Moderaterna).

Andra undersökningar har avslöjat att 80 % av de anställda journalisterna starkt sympatiserar med den röd-gröna röran.

Slutsatsen blir att bägge de politiska blocken kan anklaga den andra sidan för att kontrollera 80% av media! Av dem som skriver, väljer bilder och rubriker i DN skulle alltså minst 80% vara vänsterjournalister. Det låter ju sannolikt.

Om 5 månade är det val. Innan dess har ni fått erfara hur journalisterna skakar av sig sin låtsas-objektivitet och blir ”politiker med rätt att skriva”. Vid alltför grova övertramp kommer man EFTER valet att beklaga att så skedde i stridens hetta, ”men nu ska vi se framåt…”

Situationen är alltså den gamla vanliga? Nja, läsare, tänkare, väljare, bloggare, som förr kunde censureras från insändar- och debattsidor, tar sig själva fram i ljuset. Internet och det fria ordet är impopulära hos många maktfullkomliga grupperingar. ”Och nu tycks de ockupera insändarsidor, bomba hemsidor, tränga bort andras (de etablerades?!) åsikter i nättidningarna.”, hör jag från herrskapen som anser sig ha evigt tolkningsföreträde. Väljare som kan skriva – usch så obehagligt!

Samtidigt står de på vingliga ben vid Pressklubbens möten och bedyrar att ”jag bekämpar Dina åsikter men kan gå i döden för att Du ska få framföra dem” . Undrar om de inte glömt ett ”inte” i det citatet?!

Annonser

Krisen skakar den europeiska självbilden

februari 26, 2010

 

När man läser International Herald Tribune förstår man varför Sverige har lagstiftat  presstöd. Faktum är att det skulle behövas mycket mer presstöd för att kvalitetsmässigt ens komma i närheten av ledande internationella tidningar som Wall Street Journal, Financial Times och Herald Tribune. Svenska media orkar bara med futtiga personangrepp och ankdammsreportage. SvD börjar alltmer likna Expressen. I övrigt gör de som jag: citerar internationella tidningar.

 Den 23 februari skriver John Vinocur ungefär detta i International Herald Tribune:

–         Fattigdomen i Tyskland drabbar 14 % av befolkningen, vilket alltså är en högre siffra än USA:s 13.2 %.

–         U-hjälpen når 0.46% i Frankrike och 0.40% i Tyskland, dvs. mindre än det minimum de själva drev igenom för EU länderna och som stadfästs av FN.

–         Våldet växer oroväckande. Attacker och mord på lärare och säkerhetspersonal i skolor för i huvudsak barn till arabiska och afrikanska invandrare. Det handlar om en allvarlig ”Rejection of society” skriver den franska tidningen Le Monde. Och i Tyskland låter det likadant. Och detta sker från två länder som anser sig vara unikt civiliserade, anmärker på amerikanska problem mellan rika och fattiga samt skryter med att de gör mer för U-länder än USA

–         Fransmännen har idag övergått från att vara medborgare till att egoistiskt se sig själva som konsumenter. Frankrike faller sönder. Landets själ är sjuk, och samhället lever under tydlig nervös spänning.

–         Varningar att inte skapa orealistiska förväntningar förklingar ohörda. Tyske utrikesministern Westerwelle säger ” Den som utlovar folket det goda livet utan ansträngningar, inbjuder till en utveckling liknande den som ledde till Romarrikets fall.”

–         Frankrike låtsas kunna bli en nation som kan hysa, integrera och styra sin växande muslimska befolkning. Men sanningens minut är inte långt borta.

–         Det dysfunktionella tyska samhället exemplifieras av att arbetslösa får mer pengar än vad det arbetande folket kan tjäna. Och man kan inte dölja att invandrarna står för en stor del av problemet.

–         Självintresset i Tyskland och Frankrike kommer att segra över samhällsansvaret menar författaren, som åtminstone försöker göra en ärlig analys.

 Tänk om John Vinocur kunde ha tid att studera och beskriva läget i Sverige. Men vi är ju så små att just ingen räknar med oss, så han kanske tänker som Ingemar Stenmark: ”Det är ju ingen idé att förklara för en som inte förstår något!”

 PS. Jag hoppas att NÅGON som kommenterar detta inlägg, kan hålla sig till saken och inte käbbla med andra om struntsaker. DS


Vankelmodets frukter: Fienden mitt ibland oss.

februari 20, 2010

 

Jag har ett gammalt klipp (9 december förra året) från International Herald Tribune, där Ross Douthat skriver under rubriken ”Europe´s minaret moment”.

–         På samma dag som Lissabon fördraget sattes i kraft hade Schweiz – visserligen ej med i EU men dock europeiskt – sin omröstning, där 57% av väljarna ville förbjuda muslimerna att bygga fler minareter i Schweiz, som är ett land känt för sin religiösa tolerans.

–         Och i Frankrike går debattens vågor höga vad gäller användandet av burka på offentlig plats.

–         I Italien planeras förbud nu till våren för muslimska böneutropare.

–         Europas och EU:s största fiasko är misslyckandet att integrera miljontals muslimer.

–         På grund av dåligt samvete från kolonialtiden. (Sverige behövde inte ens sådant att skylla på. Vi var ju godhetens hemort på jorden!). Lägg därtill en godtrogen, lättsinnig och svepande övertygelse hos politikerna att ”i det moderna samhället blir det multikulturella och fundamentalistiska inslagen inget problem!!”

–         Allt detta är resultatet av en egensinnigt, oftast helt odemokratiskt agerande av Europas ledande politiker. Det är för övrigt den sortens arrogans som gjort EU bildningen möjlig över huvud taget! (EU slottet har förvisso inte byggts underifrån, vill jag påstå)

Resultatet blev, menar Douthat att Europas politiker byggde upp till en stor krock mellan civilisationer inom Europas gränser! Miljontals muslimer har alls inte accepterat de europeiska normerna. Och i vissa länder, t.ex. Sverige har de inte ens ombetts att göra det….

Av detta följer, enligt Douthat, polygami i Sverige, radikalisering av moskéer i England, Mohammed teckningarna i Danmark och religiöst inspirerade mord i Holland.

Och vad skulle Europa kunna göra nu (när det redan är för sent…). Man kan inte rulla tillbaka bandet. Därför försöker politikerna att lugna sina egna liksom muslimernas extremister samt hålla tummarna för att det ordnar sig av sig självt. Det finns andra välinformerade författare som tror att detta inte är möjligt. De ser en tydlig trend mot ett Europa med muslimsk majoritet. Beteckningen som används är EURABIA. Under tiden arbetar de muslimska terroristerna vidare. Och var och en som kan – och vågar – räkna kan se att de gamla europeiska folken mycket snabbt minskar medan muslimerna ökar desto snabbare.

Så här avslutar Douthat: ”They are right to worry in Switzerland. And all of Europe has to worry as well, thanks to the folly (= dårskap) of its leaders – now, and for many years to come.”

Mitt tillägg: Det märkliga är att politiker tillåts ställa till en hel kontinent på detta vis utan att behöva stå till svars!! Tvärtom höjer de nervöst rösten och kallar varje kritiker och patriot för rasist. Detta kan omöjligen hålla i längden


Soff-talibanerna lever än!

februari 20, 2010

För några dagar sedan blev det debatt i Sörmlands Nyheter, en tidning som påstår sig ha centerpartistiska värderingar, men vars ledarsida har tagits över av en av rödvinsvänsterns ofelbara (Westerberg har heller aldrig gjort fel!) krönikörer. Vad det handlade om framgår av min kommentar, som infördes i sin helhet men givetvis följd av en ”jag tar alltid sista ordet” kommentar av Pettersson själv. Den gick ut på att han i alla lägen skulle föredra Westerberg före mig och att det var mest synd om svenskar med utländska efternamn. Rödvinshumor! De har alltid haft svårt för mitt efternamn.Centervärderad rasism?! Nåväl här är mitt inlägg!

”I sin krönika i SN tillkännager Lars O Pettersson sin devota respekt för Bengt Westerbergs ideologiska kompass. Orsaken och det yttersta beviset uppges vara ” hans civilkurage i den högre politiska skolan” när att han rester sig ur soffan och lämnade TV-studion, när jag kom in på valnatten 1991! Det finns tusentals gånger tusentals person som tvärtom menar att Westerberg förolämpade väljarna, var en dålig förlorare m.m. som inte lämpar sig för tryck!

Men givetvis kan Pettersson driva sina resonemang hur han vill. Det vore dock bra om han läste ett litet kapitel i min senaste bok Rebellerna där BW:s politiska liv beskrivs på ett mera allsidigt sätt.

De dagsaktuella frågorna är av annan sort.

–         Är det rätt och riktigt att en person med dubbla och väl tilltagna riksdags- och statsrådspensioner ska ha ytterligare 75.0000 kronor i månaden för hedersuppdraget att vara ordförande i Röda Korset. Eller är det ännu ett bevis på hur svenska yrkespolitiker ser mer till egen vinning än till sitt självklara uppdrag att föregå med gott exempel? Min egen slutsats är att det är synd om Westerberg. (Urspr. August Strindberg)

–         I andra länder hade det varit en självklarhet att ordföranden avgår för att rädda organisationens anseende. Bryr sig inte styrelsen om hur det går för RK??

–         Är det rätt att ge politiker uppdrag som ”tack för senast”? Det var inte kompetensen som styrde valet av ordf. i RK.

 Till sist en liten observation: Krönikör Pettersson tycker att det är beundransvärt när någon reser sig och går för att jag kommer in i rummet. Låter som en förolämpning, tycker jag. Men det gäller att passa sig; Om jag hade sträckt fram handen och Westerberg – på talibanmanèr – inte tagit den hade han fått ytterligare 60.000 kronor av Tingsrätten (enligt färsk modell), men det är så dags att tänka på det nu! Det är synd om svenskarna.

Ian Wachtmeister”


Förolämpning belönas i landet utan ledning

februari 12, 2010

En muslimsk man stämmer en svensk myndighet för att han inte i lugn och ro fick förolämpa en kvinna genom att vägra ta hennes framsträckta hand. Han belönas för denna oförskämdhet med 60 tusen svenska kronor av en Tingsrätt m/kafferep.

–          Var är folkstormen?

–          Var är det demokratiska ledarskapet som talar om hur det går till i vårt land?

–          Var är Sverige?!

(Nästa gång kommer en person från en kultur där man spottar varandra i ansiktet. Och ?!?)

Min allvarliga fråga är om det inte finns några gränser alls för den svenska flatheten.

Eller håller Sverige på att läggas ner av flathetens apostlar i politisk ledning och media.


Alla är sjuka!

december 8, 2009

Äntligen har den svenska gåtan fått sin lösning. Svaret på frågan om vilka som är sjuka i Sverige, är… ALLA!

Nyligen slog SvD upp Blyghet som en sjuka som måste utforskas. Blyghetsforskare kan plocka bidrag på samma sätt som genusperspektivisterna! Jag undrar hur många hundra miljoner de blyga svenska skattebetalarna ska slanta upp under stridsropet ”Var inte blyg!!”?! Bidragstagarna har aldrig varit blyga, men det finns vanligt anständigt folk som inte förhäver sig, är modesta i sitt uttryckssätt, artiga mot sina medmänniskor och allmänt trevligt blyga. Ni hör ju själva DE MÅSTE VARA SJUKA och måste sjukskrivas. 

När de blyga har sjukskrivits, hittar vi de friska svenskarna bland fotbollshuliganer, Gapiga, okunniga, ohyfsade men FRISKA (= oblyga), förstår ni väl.

Idag fick jag slita upp ett sånt där fiffigt kuvert från Försäkringskassan. Jag tänkte att de kanske ville höja min pension, men det viktiga meddelandet som gått ut i miljonupplaga och kostat lika många miljoner kronor gånger 5, var att nu ska det bli lättare att sjukanmäla Dig själv och andra på webben. Då blir det ännu färre friska kvar.

– Äntligen, skulle Gert Fylking ha utropat.

PS. Såg i bladet att bärande av hatt (det har ökat vilket oroar sjalvänstern) bör utforskas. Givetvis! Ännu ett område för genusperspektivisterna. Herrhattar ska dessutom givetvis se ut som damhattar och bäras av damer, (så det jämnar ut sig till sist!). Vad är det för konjunktur som råder idag? Den verkar låg. DS


Ockupation eller invandring? Assimilering eller isolering? Vad vilja muslimerna i Sverige?

december 7, 2009

Jag har just skickat ett manus i denna fråga till Newsmill.

Det är en väldig skillnad på en A. grupp invandrare som respekterar vårt land och vill bygga sin framtid och göra rätt för sig här och B. en grupp som kommit för att tala om för oss vad som ska gälla här. Och som alls inte tänkt anpassa sig till den svenska kulturen. Kontrasten är en mycket tydlig,  men döljs ändå i debatten.

Jag betvivlar att Islam-kramarana kommer att kunna fortsätta i skydd av den svenska mesigheten. Debatten är på väg att bli .. just debatt. Det är verkligen på tiden! Nu återstår att se om man t.o.m. slutar med att kalla sina kritiker för rasister eller värre. Det vore ett stort steg i rätt riktning.

Och tänk på att det  inte går  att analysera nutiden utan att känna historien!