Rebellerna – en historiebok av Ian Wachtmeister. Kapitel 26.

Polsk riksdag i Rinkeby

Under riksdagstiden hade vi god kontakt med vissa ministrar, dålig kontakt med andra och usel kontakt med en.

Börje Hörnlund var arbetsmarknadsminister och en man som drog veven på sitt eget sätt. Vi träffades alltid utanför riksdag och departement på något kafé i centrala Stockholm. Han var noga med att det skulle vara wienerbröd och sådant till kaffet. Trevligt och intimt och hjärtligt. Börje Hörnlund myglade som den landstingspolitiker han alltid varit.

Ofta skröt han med att han genom att bo i invandrarförorten Tensta levde mycket nära vrkligheten. Ny Demokrati betonade ju allt som oftast att vi i motsats till yrkespolitikerna kom från verkligheten. Börje gav mig därför en stående inbjudan till en middag i Rinkeby.

Vid åttatiden en kväll ringde jag och sa att nu kommer jag.

”Bra. Du behöver bara fråga efter mig. Jag är välkänd härute.”

”Men det finns väl fler krogar i Rinkeby”, försökte jag.

”Nej, det finns bara en och om du bara frågar så vet alla var jag är.”

Väl framme i Rinkeby centrum började jag med en Kebab. ”Huurnlund. Hööörnlund. Hörnlooond? Vem är det?”

”Va? Någon minister. Nej här har vi inga ministrar. Du är rolig du!”

På gatan utanför Kebaben träffade jag ett gäng påtända ungdomar som jonglerade med mynt. De var mer intresserade av varför jag var där än av Hörnlunds krogar.

Så småningom kom jag fram till Bistro Rinkeby. Där satt Börje Hörnlund, hans fru och deras enögda vita hund. Vi inledde artigt och trevligt men scenen förändrades snabbt. Damen med hunden försvann när hon såg strömmen av besökare. Budkavlen hade gått i Rinkeby.

Turkar, greker, serber, kroater, syrier, assyrier, iranier, irakier, palestinier, finnar … ja, där fanns faktiskt två svenskar också. Alla ville tala med oss. En polsk riksdag utbröt. Bredvid mig hade en storvuxen man från Finland slagit sig ned. Han betraktade sig själv som ordförande och inledde:

”Den som rör Ian Wachtmeister slår jag ihjäl!”

Hans budskap upprepades då och då under kvällens lopp, när finnen tyckte det var dags, vilket i stort sett var när han vaknade ur sin slummer. Det hundratal personer som trängde sig in på den lilla krogen hade många frågor och de fick svar från både Börje och mig. Stämningen var hög, ölet rann till och skrattsalvorna ekade.

Tänk om media kunde vara på rätt ställe som omväxling, tänkte jag. Detta är verkligen mångkultur och vänsterjournalisterna hade fått något att tänka på när jag frågade:

”Vad tycker ni om Ny Demokrati?”

”Braaaa!” Stort jubel. ”Vad säger ni om Börje Hörnlunds centerparti då?” ”Nja”, sa en del.

”Blä”, sa andra. ”Men Börje är bra”, hörde man också. Finnen reste sig nu med viss möda. Och åter ekade orden att den som rör Ian slår jag ihjäl. Den brokiga skaran applåderade ordningsmannen från Finland.

Ett mera känt möte ägde rum i Rinkeby några månader tidigare då Carl Bildt och Birgit Friggebo var där och kände sig så hotade att Friggebo föreslog att man skulle sjunga ”We shall overcome”. Då var media där! Det hade varit bättre om den finska ordningsmannen varit där.

Birgit Friggebo var en kvinna som man kunde tala, ja till och med förhandla, med. Carl Bildt var föga insatt i invandringspolitiken. ”Dessa frågor sköter Bengt”, sa hallänningen som ännu inte blivit europé. Bildt var antagligen överraskad över att det fanns så många invandrare i Rinkeby och kanske till och med började ana att det fanns invandrare på fler platser i Sverige.

Börje Hörnlund tog kontakt under sommaren 2009. Vi får vi se om han har blivit så pass revolutionär att han kan hänga med när vi ska göra vårt överraskande inhopp i den svenska valrörelsen … Han har ju redan varit landshövding och behöver inte längre göra sig till.

När jag ett år senare återkom till Bistron i Rinkeby, som drevs av samme grek, var jag inte alls välkommen. Det berodde på att mitt sällskap bestod av turkar. Vi höll på med en inspelning för TV3. Den goda atmosfären under den polska riksdagen hade förbytts till kallt krig i Rinkeby. Det är inte lätt att vara multikulturell.

11 kommentarer till Rebellerna – en historiebok av Ian Wachtmeister. Kapitel 26.

  1. Visionären skriver:

    Well, well, well.

    Trots detta är du en f.d. avdankad politiker medan Carl Bildt är nuvarande utrikesminister.

    Undrar varför?

    Gör du?

    V

  2. Per skriver:

    Det är troligt att Ian v e t mera varför medan vilsenären å sin sida antager efter förmåga…

  3. Per skriver:

    Intressant läsning Ian, verkligen intressant.
    Roande och underhållande dessutom.

  4. Helena Palena skriver:

    Mångkultur i all är. Inte ens invandrare vill ha hit fler invandrare. Ungdomarna bränner i sina ghetton. Vad fan ska dom göra. Alla vill jobba. Får man inte röja skog och klyva ved bränner man bilar och kastar sten.

    Hörnlund i all ära men det var han som plockade in Maud Olofsson i rikspolitiken.

    Det ska bli kul att höra vad Hörnlund har att säga nu när han är friherre. Niklas Ekdahl är också friherre nu och vågar ta ut svängarana. Tråkigt med människor som har tungorna upphakade.

  5. Carl Norberg skriver:

    Det finns, för att vara helt säker, massor av faktorer som bär skulden för USA: s finansiella kris:
    Det är tillsynsmyndigheter, Wall Street befattningshavare, kreditvärderingsinstitut, Alan Greenspan och så vidare.

    Men den syndabock som Washington inte gärna vill beröra är just, Washington.

    Sitt felande i detta kan beskrivas som följande: Att utvidga den federala politiken som gynnade ett ständigt ökande ägande av bostäder, och detta alldeles särskilt ifrån mitten av 1990-talet, och på detta sätt bidra till fastighetsbubblan som finns i mitten av denna förödande härdsmälta. Det är ju just ingenting som gärna hålls upp i ljuset för allmänt beskådande

    Blotta räckvidden på denna bipartisana politik, denna federala pro-bostadspolitik är rent häpnadsväckande.

    Jeffrey Miron, Harvard ekonom, noteras i sitt vittnesmål denna vecka till kammaren i Kommittén för finansiella tjänster, en lista över tidigare och pågående insatser som skulle omfatta Federal Housing Administration, Federal Home Loan Bank, Fannie Mae, Freddie Mac, Community Reinvestment Act , gällande avdragsrätten för räntekostnader för den skattefria gynnande behandlingen av kapitalvinster på bostäder, Hope for Homeowners lagen och ett drygt $ 8.000 homebuyer skatteavdrag. Alltihop olika insatser som Washington har etablerat till marknadens fromma

    Sedan har vi naturligtvis Federal Reserves alldeles egna ansträngningar för att sänka bolåneräntorna. Och då skall man betänka vad och vilka syften som styr Federal Reserves ageranden, och att i detta tro att det främst skulle röra sig om någon form av allmännyttig verksamhet, det är ren missförståelse av omständigheterna i sak.

    Den federala skattesubvention ensam i sig, uppgår till cirka 200 miljarder dollar per år, enligt Skatteverkets Policy Center.

    Lägg ihop allt detta och det är alldeles otvetydigt att Onkel Sam själv har skapat enorma incitament för ett ägande av bostäder, ett ägande som Wall Street till slut hittade ett sätt att skapa enorma vinster på. Nåja, åtminstone för en liten stund.

    Även den förre Federal Reserve-chefen Paul Volcker medgav i vittnesmål denna vecka till samma kommitté, att Fannie och Freddie, var en ”faktor” i skapandet av denna kris.

    Men medan Washington nu försöker att skapa ekonomiska regler och tillsynsmyndigheter, för att jaga banktjänstemännens löner och bonus, och även ifrågasätta den roll som omdömen om företagen för kreditgivning spelar, så verkar Washington helt inställda på att lämna sin bostadspolitik intakt.

    Undrar varför inte envar kan inse att centralbankernas brödraskap, under de senaste 20 åren, alltså sedan de fasta växelkurserna försvann och gjorde ohämmad kreditexpansion möjlig, främst har haft som mål att sänka realräntan allt lägre för att hålla spelet igång. Detta har lockat världen i en skuldfälla. Effekten är att världen tvingats dra välstånd ifrån framtiden – tills den dag då framtiden anländer.

  6. Helena Palena skriver:

    Säger bara Kjell Olof Feldt, Bengt Dennis och Per Åsbrink. Vilket gäng! Hur det kan komma sig att dessa män inte fått något straff kan man undra.

    Ian startade sin blogg med ett inlägg om när vi hade 500 procents ränta. Han visade oss att gänget som styrde inte riktigt visste vad som pågick. Undrar om dom som styr nu har fått bilden klar för sig. Skulle inte tro det.

  7. Josef Boberg skriver:

    Näää… – virusSmittade hjärnor är ej så lätta att omprogrammera, faktiskt… 8)

  8. David skriver:

    Ian! Du är en mycket intressant man som kan konsten att berätta. Du har dessutom gått på en mycket intressant skola, Lundsberg. Kan du inte berätta om din tid där? Eller skolan i allmänhet. Vore kul!

  9. Ian Wachtmeister skriver:

    David – det finns ett kapitel i boken som handlar just om Lundsbergs Skola På ett annorlunda sätt. Förstås. Den 12 oktober finns både ljudbok och tryckt bok i handeln.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: