Rebellerna – en historiebok av Ian Wachtmeister. Kapitel 8. Del 2.

Nästa TV-synopsis skulle kunna handla om mannen som finansierade sin frus festklänningar så att hon kunde åka på silverbricka hos prins Carl och prinsessan Ingeborg på Djurgården. Problemet var att han inte hade pengar så det räckte så han stal ur kassan på Kungliga Slottet. Det ringdes mellan herrgårdarna, det kom nattliga besök till Östermalmsvåningar, det tisslades och tasslades för att undvika den stora skandalen. Allt var ordnat så att ingen skulle märka något. Stulna pengar skulle betalas tillbaka och kassan åter fyllas. Societeten skulle obekymrad kunna fortsätta festa, men det fanns de som inte tyckte så och en av dem var vår far. Han menade att en tjuv är en tjuv och ska sona sina illgärningar. Så skedde också. Det blev tre år i fängelse, även om det kallades för en spännande upptäcktsresa runt världen från vilken han återkom något blek men fattad. Så undveks skandalen men tjuven fick ändå sitt straff.

Sugna på mer verklighet? För något år sedan fick jag ett brev från en man som vänligt meddelade att han trodde att hans pappa var min bror! Jag tyckte att det var en festlig variant och vidarebefordrade den glatt till mina fem bröder: nu är vi sju och inte sex. Glädjen var blandad i brödraskaran. Vi tar det där med släktband och släktens historia på lite olika sätt.

Jag ringde upp den förmente brorsonen som kom till mitt kontor på Nybrogatan i Stockholm. På min begäran hade han med sig fotografier. Det ena var pappans körkort som visade att han var född samma år som jag och det andra var en bild på pappan från svenska FN-bataljonen i Gaza. En långbent ung man med en profil som påminde om min. Indicier mitt herrskap. Inte bevis. Gåtan som även den skulle passa in i en TV-serie har ännu inte fått sin lösning men jag jobbar på den. Mannens farmor, det vill säga min förmente brors riktiga mamma, hade öppet meddelat att farfar inte var pappa till just detta barn, men att hon absolut inte kunde berätta vem den verkliga pappan var. Nu var både farfar och farmor döda. Så även deras son – han som hade långa ben – och nu ville barnbarnen få reda på vem farfar kunde vara. ”Inte för pengarnas skull eller så”, underströk min besökare. Farmodern hade städslats som piga på 1920- och 1930-talen på en del herrgårdar kring Rockelsta i Sörmland. Sagan blir än mer spännande när jag fått läsa gästböckerna på Rockelsta och andra gårdar från våren och sommaren 1931. Jag kan dock redan nu garantera att det inte var en bror, men möjligen en nära släkting. Vad hände då vår påstådde broder? Han dog på 1990-talet när han uppenbarligen berusad föll nedför en trappa och bröt nacken … Ett släktdrag?

Säger man A får man säga B. Nu tar vi den kirgiziske kusken! Medlemmarna av den grevliga familjen Wachtmeister var framstående, kortväxta och långnästa men blev plötsligt lika framstående och långnästa men högresta. Vår faster Maud, som var en originell person, ansåg sig ha belägg för att en reslig kirgizisk kusk hade kommit in i bilden mot slutet av 1700-talet och därmed gjort familjen icke blott livskraftig utan även högrest.

En omvänd bevisning för trovärdigheten är att min officiella stamtavla är så anrik – inte en ofrälse så långt ögat når – att jag utan kusken rimligen redan skulle ha avlidit av blödarsjuka eller andra sjukdomar som tillkommer de högeligen degenererade. Dessutom känner jag mig som kirgis. Mer och mer!

Åter en gåta vars lösning jag är ganska ensam om att vilja finna. Min idé är att bjuda med mina bröder på en resa till Kirgizistan och hälsa på släktingarna, men då måste vi först få reda på vad kusken hette.

Var vår faster Maud ett sanningsvittne? Hon oroade sig för att jag skulle bryta nacken ända till jag blev tio och ett halvt år gammal. Mitt huvud var så stort och halsen smal. Nu är faran över. Men bryta nacken – det har vi hört förut. Ett släktdrag.

Varför berätta dessa familjehemligheter? Varför publicera skrönor? Släktforskning! Och jag har funnit spännande dokument från en svunnen tid. Om DNA-tester funnits för längesedan, skulle ni alla antagligen ha hetat något helt annat. Och vad gör det egentligen, idag får man ju kalla sig vad som helst. Ann och jag försökte bland annat att indirekt adoptera världsmästaren i tungviktsboxning, Ingemar Johansson, genom att efter den oförglömliga knock-outen sommaren 1959 döpa vår förstfödde son. Med klar röst förkunnade jag för präst och församling att det lilla barnet skulle heta Johan så att hans son skulle kunna döpas till Ingemar Johansson Wachtmeister. Av praktiska skäl hette prästen Appeltoft, precis som bryggeriet. Det är inte ofta ni blir bjudna på vin i glas, där prästens namn klart och tydligt är ingraverat, eller hur? Tror ni någon brydde sig om det där med Ingemar tjugofem år senare? Nej, just det, där rök det familjenamnet också!

Till sist vill jag framföra bildbeviset för att mina gener kan innehålla vissa talanger att skriva snapsvisor, trots att familjen enligt adelskalendern är helt omusikalisk. Bilden på den store tonsättaren och operakompositören Richard Wagner talar sitt tydliga språk. Så såg jag också ut när jag hade hår.

***

Den första delen av kapitel 8 hittar ni här. Del 1 av kapitel 26 kommer på fredag, 25/9! Håll utkik och berätta för era vänner!

13 kommentarer till Rebellerna – en historiebok av Ian Wachtmeister. Kapitel 8. Del 2.

  1. soli01 skriver:

    Ian – detta är ingen tungläst historia och om vi jämför – för skojs skull – med ”Gillotines” alster har han inte en chans.🙂

  2. Josef Boberg skriver:

    Det fanns kreativitet förr i tiden – för att kunna bestraffa tjuvar så att det kändes för tjuven – men ej märktes av allmänheten, verkligen…🙄

  3. Carl Norberg skriver:

    Ytterligare lite av självdistans så närmar detta sig rent av god litteratur.

    Jag skulle säga att med ytterligt små förändringar, så skulle Ian kunna skriva många betydande tänkvärdheter.

    Jag tror att den filosofiska delen av själen hos Ian, ännu har en roll att fylla, och det kanske rent av är så att detta är den viktigaste rollen inom den familjens historia.

  4. Anna skriver:

    Trevligt, roande och lättläst.
    Men när ”höjer du svärdet”?

  5. PRR skriver:

    ska du sitta på bokmässan i GbG nu?

  6. Helena Palena skriver:

    Vi vill nog alla vara grevar och grevinnor lite till mans – och kvins Tänker på trädgårdsmästaren som for utanför Nääs och inte vågade gå in. Sorgligt!

    En annan som for utanför en herrgård var Göran Persson. När familjen fick bil gick första resan till Harpsund och familjen tittade längtansfullt upp på prakten. Senare satt Göran P där i egen hög person och mös. Undrar hur han mådde? Jag menar han var ju i alla fall sosse och som sådan vill man ju inte ha slott och herresäten. Undrar hur han tänkte då? Kände han sig som en förrädare? Eller, kände han sig som en kung?

  7. Carl Norberg skriver:

    Ja den viljan är det som förstör och korrumperar samhället, ingen kan någonsin vara nöjd.

  8. Anna skriver:

    Helena

    Den forne ”landsfadern” kanske inte alls tänkte utan bara trodde . . . . . . . .

    Precis som fackpamparna från LO som var nere i Bryssel och gick på porrklubb för ett par år sedan. Enl. egen utsago trodde dom inte alls att dom befann sig på en porrklubb, utan i sitt alkoholindränkta tillstånd hade dom fått för sig att ”alla går så här lättklädda nere i södern” (citat av LO:s talesman).

    Enbart hög hatt och käpp var alltså dessa LO- funktionärers uppfattning om dresskoden för kvinnor nere i Bryssel!

    Och detta var långt före Anna Ankas tid🙂 🙂

  9. Ian Wachtmeister skriver:

    Rebellerna förekommer inte på Bokmässani Göteborg. Vi lanserar den på annat sätt.
    Författaren dyker bl.a. upp hos Lotta Bromé i P 4 den 8 oktober.
    Jajamänn!! Jag höjer svärdet och tempot efter bokens romantiska inledning.

  10. Helena Palena skriver:

    Anna: Ja, herre gud hur pöbeln bär sig åt!

  11. mrmhalland01 skriver:

    Går det att beställa ett signerat ex ?
    Det vore kul🙂

  12. Ramona Fransson skriver:

    Hej Ian

    Behöver din hjälp! Skriv på för mannens rätt till stånd! Det handlar om att alla män ska få samma kallelse till prostatacancerprov som vi kvinnor för mammografi. Här är namninsamlingsadressen:
    http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865

    Annars går du bara in på min blogg!

    Lycka till med din bok.
    Med tanke på din fantastiska retorik som gjorde till och med finansdebatten i riksdagen underhållande är jag säker på att boken är kanon!

    Hälsar
    Ramona Fransson

  13. Margarita skriver:

    Good write-up. I definitely appreciate this website. Thanks!

    Margarita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: