De yngsta och de äldsta kan rädda oss!
Alarmerande rapporter om den växande ungdomsarbetslösheten berättar att denna går mot 20 % i Sverige och 33 % i Spanien. Problematiskt för att inte säga farligt för alla civiliserade samhällen.
Vi kan inte fortsätta att tro att all hjälp kommer från ovan. Staten kan inte göra så mycket för att skapa entusiasm och få fart på besvikna men arbetssugna ungdomar.
Staten har samtidigt konstaterat att det finns för många av en annan sort; de gamla. ”Folk måste jobba längre. Vi har inte råd med alla dessa horder av pensionärer”, viskas det försiktigt i de politiska leden.
Alltså 20% arbetslösa ungdomar under 25 års ålder. Det bör bli ungefär 160.000 personer.
Antalet arbetslösa pensionärer är många gånger fler.
Skillnaden är att de flesta pensionärer har inkomst och sparkapital. Här är en idé.
Om två pensionärer med stor erfarenhet och sakkunskap skulle arbeta i ett projekt med två ungdomar kunde kostnaden bli låg. Jag menar att ungdomarna endast ersätts så pass att de kan överleva, medan de äldre inte får någon ersättning alls. Alla fyra får lika stort delägarskap i projektet, dvs. i den framtid som de gemensamt försöker bygga.
Och de gamla ska inte vara mentorer. De ska jobba precis som de unga.
Vilka projekt? Sådana som deltagarna själva tror på. Förslagen må komma från många håll.
Vem finansierar? Riskkapitalister, affärsänglar, stiftelser och organisationer kan skjuta till de medel som behövs för att avlöna ungdomarna. Även storföretag som helst brukar hålla sig till sin egen affärsidé, skulle kunna övertygas att satsa; bl.a. med lokaler som annars skulle stå tomma. Och staten beskattar givetvis inte denna frivilligkår. Så pengar borde inte bli problemet!
Resultatet? Nya produkter, F&U, färska affärsupplägg osv. Jodå, men i lika stor utsträckning praktiska jobb, som idag helt enkelt inte blir utförda av sociala skäl.
De unga kommer att imponeras av de gamlas erfarenheter och kontakter.
De gamla kommer att dras med av de ungas entusiasm och moderna kunskaper.
Alla kommer att med glädje gå till jobbet. De gamla börjar göra High Five, när de unga tar med dem på puben!
Generationsgapet inte bara överbryggas. Det utnyttjas.
Vilken synergi! Budskapet skulle snabbt sprida sig runt riket. Dagens Industri gör några uppiggande artiklar som motvikt till alla undergångsreportage. Den ena affärsidén blir bättre än den andra.
Solidariteten finns inbyggd i hela detta upplägg. Alla gör allt de kan och det de kan bäst!
Och Sverige blir åter ett föregångsland.
Vad väntar vi på?
Ian Wachtmeister
Företagare, 76 år
(På väg till Israel)