Jag hörde om den i Kina. Jag hörde om den från bil-, pappers-, handverktygs-, fastighetsindustrin. I Kina.
En vecka senare hörde jag den i Örebro av framstående representanter för råvaruindustrin.
I backspegeln var det hur tydligt som helst. Det hände i oktober!
I oktober månad år 2008 bestämde sig alla på en gång för att nu måste vi reagera. Nu ska vi stoppa våra investeringsplaner, anullera våra beställningar, ty nu är det kris!!
Världen har blivit mindre ju mer produktion och konsumtion växer.
Alla blev rädda samtidigt. Alla tänkte likadant. Jag tror att just detta skiljer oss från gångna tider och tidigare konjunkturer. Nu vet vi samma sak samtidigt. Runt hela jordklotet. Och vi är lika smarta – eller lättlurade.
Så, därför föll världens stålproduktion med 30 % i november/december. Mer än någonsin. Varför? Alla blev lika rädda samtidigt. Alla tog samma beslut… Tjoff och vi hade en KRIS!!
Och vad borde man göra i ett sådant läge? Investera (som ingen gölr) i aktier. I undervärderade bolag. Men det gör nästan ingen. Om två år hör vi om dem som vågade. Och vann!
Lagren rensas, pipelinen töms, maskinerna stannar och plötsligen smäller det igen. Tjoff och det blir en makalös högkonjunktur!!
Förlorare? Småsparare, anställda som blev avskedade, prognosmakare som aldrig har rätt. Vinnare? De som har pengar och orkar koncentrera sina tankar, när alla andra skriker,
Ty världen håller inte på att gå under. Den är bara välinformerad om alla tokiga uttalanden och reaktioner. Världen blev rädd. Snart är världen glad och alla har glömt problemen år 2008/2009. Föär att göra om dem tio år senare!!
Och media njuter av det utrymme som skapas flör enklaste sortens skrämselpropaganda. Och det är ju så lätt. Det är bara att hälla bensin på brasan: