Så väljer Sverige regering

När Mona Sahlin har påmint väljarna om vem hon är och vad hon kan, faller vänster-maffians siffror kraftigt. Det kan tyckas självklart men man får ju vara tacksam för varje hälsotecken i vårt politikerstyrda land.

SVT:s upphöjning av kommunisten Ohly till ett politiskt orakel, som vi alla ska tvingas lyssna till, är förhoppningsvis ett övergående fenomen i en organisation där det luktar 68:or långt ut på Oxenstiernsgatan.

Så till valet 2010. Jag har redan publikt lämnat min prognos, nämligen att Sverigedemokraterna (sd) mycket väl kan få 12 % i nästa val. Förutsättningen är att de etablerade partierna fortsätter att skylla främlingsfientlighet och integrationsstörningar (snyggt politiskt ord – tycker ni inte?!) på det enda parti som inte var med och rörde till det i Sverige! ” Dem ska vi absolut inte samarbeta med, men det är möjligt att vi talar med dem…vid något tillfälle!”, meddelar de etablerade partihögkvarteren struntförnämt. 

Väljarnas dom över hycklarna kan bli hård, så tala ur skägget, om ni ska ha någon respekt kvar, när folket går till val!

Antag att valet utfaller så här: s = 37%, v = 4%, mp = 6%.     Summa 47 %                                               M= 26%, c= 6%, fp= 6%, Kd= 4%.  Summa 42 %.                                                                                            Sd = 10%, övriga 1 %.

Inte otroligt. Den som bestämmer vem som ska regera i Sverige kan bli Sd. Vi har nämligen det speciella och negativa förfarandet när Riksdagen väljer statsminister – som i sin tur allsmäktigt utser sin regering – att den blir vald som inte får en majoritet av riksdagens röster emot sig.  Alltså röstar Sd emot Sahlin & Cie, så är de ute ur spelet. Sen röstar Sd över huvud taget inte när Reinfeldt ska väljas. Och då vinner han utan att ”ha blivit invald av sd”

Alternativet är en stor koalition, m + s = 63 %. Och varför inte?  Sossarna slipper pinsamheten med Sahlin som statminister. Hon får den viktiga posten som integrations- och miljöminister (två riktiga pratposter!), Borg blir kvar. Han är redan en ung gråsosse och räknar bättre än ilskna Östros, Carlgren ska ju till Holywood (se nedan), Tomhylsan ska äntligen få tid att göra värnplikten och Reinfeldt får anledning att sträcka på sig, inte se förvånad ut, men luta huvet litet på sned i TV sofforna. Då blir han vår unge, snygge, trevlige Landsfader. Han kommer att bli Fredrik med det svenska folket. När han blir trött på det hela, kan han göra den internationellt gångbara rockaden och ersätta sig själv med sin fru. Då blir JämO glad och där har vi placerat den mest ojämlika av alla, Gudrun Schyman, att förhandla och debattera med sig själv utan att störa vanliga hyggliga människor.

SVT fortsätter givetvis att intervjua Ohly, men då har TV 4, 8, 3, 5 och 6 sedan länge tagit över i de svenska vardagsrummen.  HÄPP!

PS. I stort sett samma scenario kan det faktiskt bli med mitt första alternativ. Gesten att erbjuda Sahlin en ministerpost har Fredrik Reinfeldt då lärt sig, när schlingriga Schlingman varit i USA och tagit reda på, hur man kan bli statsman och skapa enighet i en nation.

Ett år senare blir det dags för Biskop Tutu och hans Sanningskommission. Efter att ha vädrat i de politiska garderoberna (svensk neutralitets politik, tusentals politiker och andra som låtit sig finansieras av Stasi, U-hjälpens ödeläggelse av Afrika och främlingarna som inte fick komma hit förrän de medgav att de var flyktingar och lovade att inte arbeta. mm)… Då blir vi alla inte bara glada och nöjda utan även upplysta. Upplysning och kunskap mår man bra av. Fråga Björklund!

Till dess uppmanar jag er alla att ansluta er till Svenska HögkonjunkturFörbundet, SHKF!