Mer om Afrika…

Några kommentarer till mitt förra inlägg gällde vad vi svenskar borde GÖRA (inte bara berätta om vad som hänt och händer.).

1. För att veta vad vi ska göra måste vi veta – och dra slutsatser av – vad vi gjort. Och vad som hänt i Afrika

2. För att veta vad vi gjort måste fakta upp på bordet.T.ex. vad kostar oss alla dessa missgrepp? Regering och riksdag är de som har fakta tillgängliga, men de mörkar hellre än att svara.   Jornalister kan börja med något så ovanligt som att vara just journalister och söka efter ”det som sker i det som synes ske”. Men våra journalister är politiker med fri tillgång till media och argumenterar för sina och sina partiers synpunkter. En trist historia.

3. Det finns ett ordspråk som säger att ”det är enklare att stämma i bäcken än i ån”. I svensk politik är dessvärre principen att varken stämma i bäcken, ån eller floden, utan ute i havet där man – med 10 meter vatten över huvet – sätter(!) sig för att ha samråd om den där bäcken…alltmedan små röda och blå bubblor stiger upp till ytan för allmänt beskådande!

4. Ett konkret förslag är att hela riksdagen flyttar till Zambia (f.d. Nordrhodesia) över en period. Zambia anses nämligen vara unikt på så sätt att det inte synes finnas några misstämningar och inbördeskrig trots att det finns hundratals stammar. Bra träning för riksdagsledamöterna. Traktament och löner ska under denna riksdagsperiod givetvis vara på afrikansk nivå. För att leva som man lär. Möjligen skulle en sådan utflykt också öka förståelsen för förslaget att minska antalet ledamöter i den svenska riksdagen….

5. En vitbok om ”Effekterna av svensk U-hjälp till Afrika” är en annan och egentligen självklar åtgärd. (Det handlar ju om hundratals miljarder av våra skattekronor.)  Avslöjandena skulle sannolikt bli så grymma att Biskop Tutu skulle inkallas från Sydafrika för att gjuta olja på vågorna! Den vanligaste kommentarer från svenska politiker till höger och vänster skulle säkert bli : ” Det hade vi inte en aaaaaning om!!”

Tablå!

6 kommentarer till Mer om Afrika…

  1. ohlundonline skriver:

    Någonting jag tror mycket på är den nya medelhavsunionen och att nordafrika bereds möjlighet till EU medlemsskap och inträde i Eurolandet.

    Ett rikt och välskött nordafrika kan sedan bli ett föregångsmönster för resten av Afrika.

    Världen är numera så liten att vi inte längre kan lämna Afrika åt sitt öde.

    Särskilt Frankrike, Italien och Tyskland skulle kunna strama upp ekonomierna i Nordafrika med god rådgivning.

    Jag tror också att Berlusconi med ett ökat inflytande i Libyen kan betyda mycket. Han kommer ju bra överens med Kadaffi, som det säkert går att resonera med.

    Valresultatet i Österrike ger en positiv signal, som visar att Europa nu förstår att vi måste hjälpa länderna där att själva lösa problemen på hemmaplan och på ett annat sätt än att ta emot alla deras medborgare här.

    Ryssland och Turkiets inträde i EU vore oerhört positivt och den största nyttan kanske den katolska kyrkan kan göra genom att göra latinet till ett gemensamt förstaspråk inom EU, dit även Amerika i dess helhet borde ansluta sig.

  2. LatentEnergi skriver:

    Måndag 29 September, är dagen när politiken tog över ekonomin. Se hur bra det går.
    Nu kan inte heller marknaden agera.
    LatentEnergi

  3. fairymary skriver:

    Ian, jag gillar ditt drastiska språk och vilda förslag…..det lockar fram ett leende på läpparna och sådana kan man aldrig få för många av…..särskilt gillar jag bilden av de blå och röda bubblorna som stiger upp mot ytan…..vackert…..

    Det påminner mig om att jag i många år, när jag inte var så väldigt intresserad av politik egentligen, tyckte att indelningen i höger-vänsterskala kändes gammeldags och att mycket energi gick åt bara till att bekämpa varandra snarare än att konstrkuktivt komma framåt. Så vande jag mig och accepterade att det kanske måste vara så..

    Nu när du nu beskriver dina bubblor tänker jag att världsläget är sådant att man borde sätta sig ner och samråda vänskapligt och åstadkomma lila bubblor istället. Färgen lila lär stå för förändring…

    …för det är väl inte så att man mera är intresserad av sin egen maktposition med tillhörande lön och pension än att föra en politik som gagnar gemene man och kvinna……globalt……

  4. Helena Palena skriver:

    Sida delar ut pengar till höger och vänster utan kontroll. Pengar som inte kommer dom lidande till godo. Det är skandal. Och det får bara fortsätta för pengarna ska ut till varje pris. Det har riksdagen bestämt.

    Kanske ungarna i skolan borde få läsa Jan Mosanders bok om Sida. Så i alla fall några kunde få lära sig hur man delar ut bistånd på rätt sätt.

  5. Josef Boberg skriver:

    Hmmm… – Ian Wachtmeister – Jag gillar Ditt ”rakt på rödbetan”-tänke- och skrivsätt, verkligen…🙂

  6. Carl norberg skriver:

    I fårets kläder är en gammal artikel på min blogg.

    Specialstyrkorna Selous Scouts var ett regemente i Rhodesias armé och sannolikt de minst humana av de rhodesiska specialtrupperna.

    Detta var en mer avancerad form av vad britterna tidigare satt in för bevarandet av kolonialväldet, i Kenya och Malaya (nuvarande Malaysia), i dessa länders befrielsekamp för självständighet ifrån det brittiska imperiet.

    Scouts-regementet, som uppkallats efter en Frederick Courteney Selous, storviltsjägare och en nära vän till det brittiska imperiets starke man i södra Afrika vid denna tid, Cecil Rhodes.

    Regementet bildades 1973 av en rhodesier, Ronald Reid-Daly, en veteran som verkat vid de brittiska SAS-operationerna i Malaya.
    Selous Scouts eliminerade i det tysta, frihetskämpar innanför och utanför landets gränser, detta enligt Zimbabwe Guardian den 2 juni 2008.

    Dessa från Storbritannien kontrollerade agenter väljer ut medlemmar av det av britterna sponsrade oppositionspartiet Movement for Democratic Change (MDC) och attackerar dem, ibland lemlästas kropparna, detta för att sedan vidare förskylla attackerna på president Robert Mugabes regeringsparti Zanu-PF. Vilka i sig sannolikt är allt annat än några änglar.

    Men de är ju i alla händelser, och i alla fall inte Engländare och imperieanhängare

    Enligt den zimbabwiska tidningen Sunday Mail den 1 juni har partifunktionärer från MDC ”arbetat i maskopi med vissa rhodesiska element för att etablera de hemliga strukturer som ligger bakom attackerna mot invandrare i Sydafrika och terrorkampanjen i Zimbabwe”.

    Sunday Mail rapporterar vidare att ”även om MDC har hävdat att deras anhängare fallit offer för politiskt våld, påstås det att ledande partifunktionärer rekryterar unga zimbabwier i Sydafrika, som används för att skapa terror i Zimbabwe.” Tidningen beskriver att en del av de ungdomar som rekryteras är från universitet i Sydafrika, medan andra är desertörer från Zimbabwes armé, eller är före detta poliser.

    Media i Zimbabwe berättar att dessa krafters arbetssätt i Zimbabwe är att låta sina egna män klä sig i Zanu-PF-kläder, en gammal klassisk diversionsmetod, för att sedan begå illdåden i opinionsskapande syfte. Pressen finns naturligtvis snart på plats för att höra vittnen tala om att attackerna utfördes av Zanu-folket.

    Sunday Mail redogör för hur några av rekryterna är inkvarterade på en farm i Sydafrika nära Pietermaritzburg, där ungdomar tränas av före detta rhodesiska Selous Scouts.
    Selous Scouts och de rhodesiska stridskrafterna sägs ha tagit med en form av behandling som man brukar kalla ”necklacing” till Sydafrika.

    Denna metod går ut på att bakbinda en person och sedan döda honom, detta genom att bränna ett bildäck som placerats runt nacken. Denna teknik användes tidigare under Sydafrikas övergång till självständighet, och även nyligen i attackerna mot invandrare i Zimbabwe, detta enligt Zimbabwe Guardian.

    Efter upplösningen av Ian Smiths rhodesiska regim 1980 begav sig många av de övertaliga rhodesiska soldaterna söderut, för att förena sig med de sydafrikanska försvarsstyrkorna under apartheidregimen, främst i de så kallade ”5 Reconnaissance Commando”.

    MDC:s presidentkandidat Morgan Tsvangirai var i valet 2005, den kandidat som Ian Smith föredrog, samme Smith var Rhodesias sista ledare som brittisk koloni, under vilken mordkommandot Selous Scouts genomförde sina utrensningar.

    Tsvangirai backas alltjämt upp av veteraner från Smiths parti Rhodesian Front, såsom Roy Bennett vilken verkar som MDC:s kassör och viktigaste fundraiser. Bennett har på senare tid rest kors och tvärs över det brittiska Samväldet för att dra in pengar till MDC och kampanjen för regimskifte.

    Den 23 juni vid FN:s säkerhetsråds möte, så ville Storbritannien att säkerhetsrådet skulle erkänna Tsvangirai som president, detta eftersom man påstod att våldet från regeringens sida gjort det omöjligt för rättvisa val att kunna äga rum.

    Zimbabwes permanente representant i FN, ambassadör Boniface Chidyausiku, neutraliserade britternas initiativ genom att tala om för säkerhetsrådet att ”det har förekommit talrika fall där anhängare till MDC-T [Tsvangirais fraktion i MDC] gått omkring klädda i Zanu-PF-regalier och klått upp folk.”
    Vilket FN märkligt nog tog fasta på…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: