Organisationsbidrag kan man få för vilken organisation som helst. Det finns kurser i hur man fyller i blanketterna så att man kan få bidragen snabbare..

Totalen ligger ÖVER 10 miljarder (eftersom jag vet att den låg på den nivån för 17 år sedan!). Den här listan ger en liten inblick i systemet. Notera att det är lokala organisationer!

Jag tycker att det är dags att släpa upp skräpet i dagsljuset igen: Organisationsbidragen! På min tid i Riksdagen (1991-94) var beloppet över 10 miljarder kronor. 10.000.000.000 svenska kronor. Årligen. År efter år. Utportionerade av politiker till sina stödtrupper efter beslut i Riksdag, landstimg och kommuner. Ett sätt att styra opinionen. Men givetvis under annat namn.

Idag är beloppet antagligen dubbelt så stort. Jag ska ta reda på saken och återkomma, men vill sätta igång tankeverksamheten hos de intelligenta läsarna. Vilka föreningar och organisationer ska skattebetalarna ge sina pengar till för att främja demokratin? Eller dito, för att främja det sunda förnuftet?!

RUT = Riksdagens Utrednings Tjänst kunde på min tid berätta om vart pengarna gick. En första varning: Andas djupt, ta lugnande medel och läs sedan listan, när den kommer om en vecka. Ställ er sen frågan HUR  ända inni  …. gick detta till? Massvis av miljoner som tillhör de svenska skattebetalarna delas ut av politiker till ett antal märkliga organisationer som inte skulle existera utan dessa bidrag…

 -”Men det måste väl vara något för demokratin ytterst väsentligt!” tänker ni. 10 miljarder kastar väl ingen politiker ut på struntsaker och dumheter: Tja det beror på vad man kallar SSU, Diakonia (täcknamn på kyrkornas kommunister), genusfanatikernas olika s.k. forskningssällskap etc. etc.

Vi börjar så här och så rullar vi upp eländet, tycker jag. Det kan sluta i en vitbok och ge Biskop Tutu från Sydafrika ännu en anledning att ingripa. Vem vet, det kanske kommer att ljusna i hundkojan!

50 personer nappade på vår pristävling!

Det är alltså gott gry i det svenska folket. I varje fall i den del som hänger med på bloggen!

Första pris

Tanja Bergqvist, som vid 12 års ålder fick sitt första teleskop och vandrade vidare via avancerad matematik till teknisk fysik och vad hon kallar den matematiska skönheten.

År 2006 upptäckte hon att politikerna inte var högt utbildade och heller ej ett föredöme för oss andra, vilket tillfälligt chockade henne.  Hon slog igenom i media för sin politiskt icke korrekta syn på genusraseriet. Bl.a. med artikeln ”Genustrumpeten, vetenskap eller galenskap?” Detta ledde till en ordentlig match mot proffstyckareliten. Bloggen heter http://tanjabergkvist.wordpress.com

Tanja, Du kan vara övertygad om att jag kommer att följa Ditt namn och Din blogg.

Ty visst är Du en rebell som tar Dig an dessa skattefinansierade toktyckare, som lyckats tränga undan det sunda förnuftet. Mina hjärtligaste gratulationer! IAN

Övriga två priser har tillfallit

Gudrun Beims, som har sin bästa stund nu. Som s.k. pensionär och andas ut efterarbetsmarknadsutbildningens konstruerade icke-lärande. Hon önskar att fler ville tala med varandra om de små tingen och de stora. Det håller jag med om

Helena Palena känner vi alla igen. Aktiv på denna sida, beredd att strida för sina åsikter. Just nu aktuell i kritiken av vad hon kallar ”idiotin med massvaccineringarna”. Yrke Rebell!

***

Vinnarna kommer att kontaktas via mail!

Trots upprepade försök lyckades jag inte redigera inlägget om Guillou. Som den uppmärksamme läsaren noterat börjar texten om efter ett antal rader. Tur att jag har så skärpta läsare!

”Så leder Guillou till Stasi” är rubriken på ledarsticket i SvD den 28 oktober. I min nyligen publicerade bok REBELLERNA beskriver jag bl.a. kontakterna med och de närgångna frågorna till utrikesminister Margaretha af Ugglas (syster till Jan Stenbeck) och andra i Sveriges utrikesförvaltning under de första åren efter Berlinmurens fall. Genom världsreportern Ulf Nilsson hade jag redan då för”Så leder Guillou till Stasi” är rubriken på ledarsticket i SvD den 28 oktober. I min nyligen publicerade bok REBELLERNA beskriver jag bl.a. kontakterna med och de närgångna frågorna till utrikesminister Margaretha af Ugglas (syster till Jan Stenbeck) och andra i Sveriges utrikesförvaltning under de första åren efter Berlinmurens fall. Genom världsreportern Ulf Nilsson hade jag redan då förstått att Stasi-arkiven var explosiva för Sveriges etablissemang med angivare, mutkolvar och utpräglade spioner från alla samhällslager. Vår historia präglas även i detta fall av eftergifter mot fientliga makter och förräderi. Det mest bekymmersamma är att så få personer verkar bry sig. Är fosterlandsförräderi rent av inne nu, när vi sett hur Jan Guillou ställde upp för de intressen han låtsades bekämpa? Min bok Rebellerna är faktiskt läsvärd även i detta perspektiv.

Jag är säker på att diverse särintressen i dessa dagar är i full färd med att lägga på nya lock för att inte avslöjas när  den sanna innebörden av Sveriges s.k. neutralitetspolitik kommer fram. Så Guillou är inte ensam om att ha kalla fötter i den avslöjande höstsolen. Dags att kalla in Biskop Tutu från Sydafrika, innan media sopar obehagligheterna under mattan av rädsla för att ännu fler ur deras egna led dras fram i dagsljuset…

2009-10-27

Rasism i politik och i media.

Det är intressant att följa de politiskt korrekta frälsets utläggningar om läget i Sverige, när de vill visa vad det är för fel på svenska folket och detta folks sätt att tänka.

Men hör nu, ni som är så duktiga på att tala om vad andra ska tycka. Tänk om det är fel på er!

För det första var inte integrationsproblematikens orsak en oundviklig folkvandring undan en flodvåg. Det var Sveriges egna politiker som genom lagstiftning och signaler till omvärlden gjorde klart att till Sverige kunde man alltid ta sig. Bara man hade pengar för transporten och förstod att vi inte kunde erbjuda arbete, ty så hade facket bestämt. Ekonomiska bidrag fanns det däremot gott om. Identitetshandlingar behövdes inte. Vilket var praktiskt för dem som ville dölja sin identitet.

För det andra möttes folkets befogade frågor, om detta verkligen var rätt politik, med anklagelser om främlingsfientlighet! Vilken sladd: De som ställt till det svänger runt och anklagar sina kritiker, som snabbt utmålas som problemet! Alltså: Själva invandringsproblemet är inte längre problemet utan det svenska folk som inte fogat sig i överhetens märkliga beslut. Det är inte bränderna i förorter utan den smygande rasismen vid köksborden. Häpp!!

För det tredje beslöt de lydiga medierna och politikerna att nogsamt sätta epitetet ”främlingsfientlig” på dem som framförde upprepad kritik mot politiken, den allenarådande politiken, Amen!. Samtidigt skulle opinionen tigas ihjäl.  

För det fjärde bekymrar man sig inte för den svenska historien och kulturen. Det börjar t.o.m. odlas tankesätt som leder till nedsättande frågor av typen ”Vad är svensk kultur egentligen?” Mona Sahlin talar uppskattande om multikultur och nedsättande om den svenska. Muslimska seder och bruk anses vara värda respekt. Men inte de svenska.

Kvinnor som tittar fram ur en liten springa i en svart klädnad ”borde ha rätt att arbeta i förskolorna” Absurda situationer uppstår i flathetens fotspår. Och är unika för Sverige.

Nu beskrivs den allvarliga situation, som skapades av politiker som Bengt Westerberg (fp), Mona Sahlin(s), Carl Bildt(m), Ingvar Carlsson(s) som ”en ödesfråga för Sverige och alla som bor här att hitta strategier för att leva tillsammans i det mångkulturella samhället” /(Aftonbladet 27 okt). Hade det inte varit lämpligt att ta upp det temat för 20 år sedan?

Sent ska syndaren vakna står det i bibeln. Så vad händer nu, när de fariséer som slagit sig för bröstet och utropat sig själva till godhetens apostlar kan se vad de ställt till med?  Hur hanterar de insikten att verkligheten inte stämmer med kartan som de ritade upp?

Jo, i brist på bättre fortsätter de sin nedlåtande uppfostran av de trilska svenskar som sett att kejsaren inte har några kläder. Men samtidigt läser de om inbördeskriget i Rosengård och sneglar de på opinionssiffrorna: Aj-aj-ajjj!

-         Kanske vi skulle överexponera dem i stället för att bara förtala och förtiga? Vi behöver en ny taktik för att tukta folket. Kanske stryka dem medhårs ett slag?
Jag har berättat mycket om svensk politik i boken REBELLERNA. Där framgår att följande kommer att hända om de politiserande journalister följer spåret från kriget mot Ny Demokrati år 1991:

-         Rapportera aldrig höga publiksiffror. Ett tusen personer bör ljugas ner till ”ett hundratal”. Var konsekvent. En ensam lögn är inte effektiv!.

-         Berätta inte vad de säger utom någon lösryckt mening som låter riktigt illa.

-         Ta bilder så att talaren ser ensam ut. Om han viftar med handen,  försök att få det att se ut som en Hitlerhälsning.

-         Skruva på TV-objektiv så att de ser ut som myrslokar. Eller ta bilderna i grodperspektiv.

-         Försök hitta (på) skandaler!

-         Uppmuntra polisen att sätta upp kravallstaket så att de (talarna) verkar utmanande, Helst in med några bombhundar.

-         Håll fast vid det överenskomna epitetet ”det främlingsfientliga”. ( Varför inte ständigt kalla S för det skatteälskande, M det egotrippade,  C det snurriga och KD det präktiga. Var gång de omnämns, alltså. Jag höll på att glömma det folkliga FP)

-         Och gör sen en Strömstettare, dvs ett praktfullt juridiskt övertramp och några rejäla brott mot den självsanerande pressens regler. Bo Strömstedts uppmaning till Expressens läsare på eftermiddagen före valet 1991 borde ha åtalats av JK och bör fortfarande tas upp till granskning. Karln ljög folk rätt upp i ansiktet. Sa att jag inte skulle jobba i riksdagen osv. Och på valdagen då politik ska lämnas till väljarna lät han Expressen meddela att Ny Demokrati spruckit! Ty ändamålet helgar medlen för alla jesuiter           . Och vissa rödvinsjournalister anses finare än andra, så Strömstedt gick fri. Tills vidare.

Men skyll inte problem som skapats av ”politiker över partigränserna”  på budbärarna eller på svenska folket, som fortfarande har rätt att tycka vad de vill om svensk kultur, svenska journalister och svenska politiker! Ja t.o.m. om Islam.

New Yoks borgmästare Blomberg är också stadens rikaste man. Den 3 november är det val och han tippas vínna. New York borna tycker att det är bra att han är så rik att han kan betala valrörelsen med egna pengar och inte hamna i klorna på några särintressen. Och de är tacksamma för att han lyckats få ner brottsligheten år efter år.

Men detta är väl rent förfärligt: en rik man, en duktig en och effektiv som få. Förstår inte karln att han är FEL. Han ska vara socialist och lojalt ta alla bidrag han kan få. Och så ska han skämmas! När fick han tillstånd av svenska media att vara borgmästare över huvud taget? Och varför lägger han sig i brottsligheten – brottslingar har all rätt i världen att vara just det. Förresten, varför har USA inga Landsting??

Trots att vissa debattörer uttryckt uppfattningen att jag är senil och förlegad i största allmänhet, har  TV 4 bjudit in mig att medverka i två sändningar i morgon onsdag! Dels ”Efter 10″ vid 11-tiden och dels i Kvällsöppet med start kl. 22.40.

Ingen vet riktigt var de inslagen kommer att hamna, men min bok Rebellerna har bara blivit hetare sen den publicerades för en vecka sedan och så har jag sagt att Berlusconi är den levande politiker som jag helst skulle träffa.  Så får man inte säga; det begriper ni väl?! Även i det fallet kan ni leta på www.newsmill.se

Jag har förstått att även Gudrun Schyman kan tänka sig medverka. Hon kanske bara sitter kvar i soffan från ett annat program…..

”En rebell är en upprorsman eller aktivist som vänder sig mot den etablerade ordningen! Men ta det inte så bokstavligt. Rebell är för mig den som lever sitt okonventionella liv och inte lyssnar på de konventionella. Rebellen är en utmaning mot likgiltigheten, fegheten och det politiskt korrekta. Rebellen kör sitt eget race och har sin egen övertygelse.”

Enligt ovan definierar jag en Rebell i boken. Under några veckor har ni kunnat läsa fem av kapitlen ur boken på den här bloggen. Jag upplever att mottagandet har varit fantastiskt. Några av er har förhoppningsvis redan köpt boken, eller ljudboken, men för er andra tänkte jag utlysa en tävling här på bloggen.

Titta närmare på min definition av en rebell. Sedan funderar du över på vilket sätt du själv är en rebell – vad du har gjort som är rebelliskt enligt mitt sett att se saken.

Till sist skriver du en kommentar där du berättar. De tre bästa rebellberättelserna kommer att belönas med varsitt signerat exemplar av boken. Glöm inte att ange rätt e-postadress när ni kommenterar. Jag kommer att kontakta vinnarna via e-post! Tävlingen löper veckan ut!

Jag ser fram emot era svar!

IAN

Det blev fart på debatten när Aftonbladet i går släppte kaninen ur påsen genom att publicera en artikel författad av Jimmi Åkesson. Tidningen kände sig själv tvungen att balansera Åkessons inlägg med ett stort antal sidor och feta rubriker med förklenande omdömen om det som SD anses stå för. Så blev det då dags för yrkestyckarna. Dessa personer som alltid kallas fram till folktribunalen för att redogöra för vad som är fel och vilka personer som är fel och vilka åsikter som är fel! Tolkningsföreträdet och den stora sanningen anser de sig finna hos … sig själva,  samt hos yrkespolitiker i allmänhet och rödvinsvänstern i synnerhet.

Dags för att utse en krisgrupp?! ”Svenska folket tycker fel! Ring på ambulansen! Återinsätt censuren! Folk har börjat tänka…vad är detta för trams…folk har ju valt sina representanter…de behöver inte tänka själva!”

På www.newsmill.se finns en lugn och relativt kort artikel som jag skickade in i går kväll (måndagen den 19 oktober). Jag hade gjort några noteringar eftersom SVT Rapport bett mig uttala mig i ärendet. De ändrade sig, som ni märkte. Programledaren hade nog fått det väl hett om öronen av sina kollegor om han släppt fram mig!!  Då skrev jag på Newsmill, där kommentarerna blev många och ibland långa. Var så god och skölj! Men en sak måste äntligen fram till allvarlig granskning: Vem och vad var det som skapade de stora (med alla mått) invandrarströmmarna. Vem eller vilka är skyldiga till de problem som de själva avfärdar som utslag av rasism! För min del är det solklart och kan sammanfattas med att Bengt Westerberg & Cie är skyldiga och inte Åkesson eller SD, som bara är budbärare. Men historien upprepar sig lätt. Det har hänt förr att man velat skjuta budbäraren!

Som sagt läs artikeln på www.newsmill.se