SVT hoppas på värsta möjliga höststorm!

USA har initierat en finansiell kris, vars svallvågor kommer att skölja över världen. Det som skett är allvarligt och just därför är det oerhört väsentligt att media kan hålla sig i styr och ge allmänheten korrekt information.

Att kvällspress och liknande organ inte klara den saken visste vi redan, men SVT är betalt av oss för att ge korrekt och objektiv information. Det gör de INTE.

Efter att upphetsade journalister i förväg utropat tisdagen den 30 september till ”den svarta tisdagen” hade SVT sänt ut sina trupper för att skildra och skrämma allmänheten.

Man lyckades hitta några värmlänningar utanför Swedbank i Karlstad, varav en hade tänkt ta ut sina pengar från banken. Drevet mot denna bank fortsatte alltså.

Observera att Swedbank aktien under ”den svarta tisdagen” gick upp med 5.7 %. Stockholmsbörsen noterade – 0.4% och USA låg ca. 3.3 % upp när SVT vevade igång kl. 19.30. Så slutade den svarta tisdagen!

Någon dag tidigare hade TV försökt skildra vad man själv kallade panik hos spararna i Swedbank. SVT är skyldiga oss en förklaring av hur många personer som behövs för att det ska kallas panik! Tre, fyra eller fem?!

SVT:s reportage liknar de där amerikanska reportrarna som står och rufsar till håret i väntan på en storm som inte vill infinna sig! Det vore komiskt om det inte vore så allvarligt.

Man får en stark känsla av att SVT hoppas att en riktigt svår finansiell storm ska dra in över Sverige, så att de själva i sina gamla regnrockar ska kunna säga att  ”den storm som SVT varnade för för tre veckor sedan nu har infunnit sig. Vad var det vi sa?!” 

Usel public service, säger jag.

Mer om Afrika…

Några kommentarer till mitt förra inlägg gällde vad vi svenskar borde GÖRA (inte bara berätta om vad som hänt och händer.).

1. För att veta vad vi ska göra måste vi veta – och dra slutsatser av – vad vi gjort. Och vad som hänt i Afrika

2. För att veta vad vi gjort måste fakta upp på bordet.T.ex. vad kostar oss alla dessa missgrepp? Regering och riksdag är de som har fakta tillgängliga, men de mörkar hellre än att svara.   Jornalister kan börja med något så ovanligt som att vara just journalister och söka efter ”det som sker i det som synes ske”. Men våra journalister är politiker med fri tillgång till media och argumenterar för sina och sina partiers synpunkter. En trist historia.

3. Det finns ett ordspråk som säger att ”det är enklare att stämma i bäcken än i ån”. I svensk politik är dessvärre principen att varken stämma i bäcken, ån eller floden, utan ute i havet där man – med 10 meter vatten över huvet – sätter(!) sig för att ha samråd om den där bäcken…alltmedan små röda och blå bubblor stiger upp till ytan för allmänt beskådande!

4. Ett konkret förslag är att hela riksdagen flyttar till Zambia (f.d. Nordrhodesia) över en period. Zambia anses nämligen vara unikt på så sätt att det inte synes finnas några misstämningar och inbördeskrig trots att det finns hundratals stammar. Bra träning för riksdagsledamöterna. Traktament och löner ska under denna riksdagsperiod givetvis vara på afrikansk nivå. För att leva som man lär. Möjligen skulle en sådan utflykt också öka förståelsen för förslaget att minska antalet ledamöter i den svenska riksdagen….

5. En vitbok om ”Effekterna av svensk U-hjälp till Afrika” är en annan och egentligen självklar åtgärd. (Det handlar ju om hundratals miljarder av våra skattekronor.)  Avslöjandena skulle sannolikt bli så grymma att Biskop Tutu skulle inkallas från Sydafrika för att gjuta olja på vågorna! Den vanligaste kommentarer från svenska politiker till höger och vänster skulle säkert bli : ” Det hade vi inte en aaaaaning om!!”

Tablå!

Har vi något att lära av Afrika?

I början av detta år tillbringade jag ett par veckor i Sydafrika och Zimbabwe. Jag träffade inga ministrar, men desto fler av kategorin vanligt folk. Jag frågade mycket och de talade gärna. Konturerna av läget blev stegvis allt tydligare.

 Zimbabwe är landet som håller på att ödeläggas av Mugabes hänsynslösa regim och stoltserar med världsrekordet i inflation. Zimbabwe hette en gång Sydrhodesia och hade den högsta standarden i Afrika! Nu finns det bara elände kvar!

Det började med ”två slår den tredje”, dvs. Mugabe och Joshua Nkomo slog ut de vita rhodesierna under ledning av Ian Smith. Sen slog Mugabe med hjälp av kinesiska vapen ut Nkomo, som hade beväpnats med ryska vapen. Så småningom började Mugabe att systematiskt utrota Nkomos folk, Ndebelefolket. Mugabe tillhörde nämligen ett annat folk; en annan stam.

 Och det är intriger och krig mellan stammar som ödelägger Afrika. Man slåss inte i första hand mot de vita. De svarta slåss mot varandra, alltmedan kvarvarande vita skräms bort. Detta gäller med ett par undantag HELA Afrika!

Sydafrika ska bli värdar för Fotbolls VM år 2010. Detta kan förhoppningsvis bli en sammanhållande faktor i ett land som hotas av sammanbrott. Alla minns vi hur Mandela banade vägen i kraft av sin enastående personlighet. Han efterträddes som president av Thabo Mbeki, som kom från samma stam som Mandela. Mbeki har i dessa dagar utmanövrerats av en Mugabe-liknande person vid namn Jacob Zuma. Den helt oskolade Zuma tillhör den största stammen: Han är Zulu.

Zuma är president för organisationen ANC och då blir man automatiskt president för hela riket. Små problem som att Zuma anklagats för våldtäkter och en mängd fall av korruption, har avfärdats ”på grund av tekniska brister i åtalen”. Fältet ligger öppet och många i Sydafrika bävar. Vad väntar runt hörnet: stamstrider, hämnd, revansch, beväpnade ligister…?

 Apartheid lever kvar i Sydafrika! Fast tvärtom. Jobben går numera i första hand till svarta sen till färgade (jo då, det finns en sådan grupp) och i sista hand till vita, vilka naturligt nog börjar lämna landet, dvs. de som har någonstans att åka.

Sveriges U-hjälp. Våra politiker har öst hundratals miljarder över Afrika. Det började på Palmes tid. Pengarna gick så gott som uteslutande till socialistiska diktatorer, även om försök gjordes att få dem in i andra fickor. Resultatet är förfärande. Antalet lyckade satsningar kan räknas på ena handens fingrar. Men våra politiker yvs fortfarande över hur duktiga vi varit.

Som jag ser det har vi varit med och förstört Afrika för att rädda vårt eget självgoda samvete.

Har vi lärt oss något alls av det som de facto sker i världen eller lever vi på ett litet jordklot med bara Sverige på?!

 Inom Sverige predikas samtidigt multikulturens lov. Tänk på vad som har hänt i Afrika när TVÅ kulturer/stammar/folk tvingats leva tillsammans i någon av alla dessa nybildade stater med onaturliga gränser satta av vita imperialister! Jämför detta med att vi i Sverige, - under ledning av Mona Sahlin?! – ska klara av hur många kulturer som helst!

 Jag tror att verkligheten än en gång kommer att visa sig vara politikernas värsta fiende. Stigande motsättningar inom Sverige har inte bara vuxit fram mellan svenskar och invandrare utan i större omfattning – och mera explosivt -  mellan olika invandrargrupper och religioner.

Dessa faktiska problem sammanfattas idag som främlingsfientlighet, vilket är en grov förenkling. Det värsta är dock att de politiker som ansvarat – och ansvarar – för den politik, som skapade främlingsfientligheten, pekar finger på Sveriges medborgare och kallar dem rasister.

Sådana enkla knep skulle inte gå hem i Afrika!

Budgetdax – Vår Gud är oss en väldig Borg!

Nu är media igång med sin självpåtagna uppgift att skapa så mycket avundsjuka som möjligt i vårt redan alltför avundsamma land. Upp flyga orden, tanken stilla står… Om någon tvingas att betala 58% i skatt i stället för 59 %, så har han ”fått” en procent. Eller i siffror om någon beskattas med 290.000 kronor i stället för 295.000 kronor så anses han ha fått 5.000 kronor. Fått av vem, om jag får fråga? Endast en berusad kommunist kan tycka att allt tillhör staten; att allt under 100% skatt på inarbetade pengar är något som den lydige medborgaren fått av staten och att alla ska leva på bidrag och allmosor utdelade av en politisk överhet!

En upplysning, som ni kan konsumera allt efter läggning: Sverige lägger ut ungefär lika mycket på forskning och utveckling som på U-hjälp. Vilka slantar ger bäst avkastning: 25 miljarder till – till allra största del – avlägsna diktaturer eller lika mycket till grundforskning, utveckling av nya mediciner, utveckling av avancerat tänkande och långsiktigt stärkande av vårt eget lands konkurrenskraft? För bägge dessa poster talar politikerna om att nå 1 %  av BNP.  ”Satsa på båda” lyder det förenklade svaret från dem som anser att det finns hur mycket pengar som helst (= hur höga skatter som helst). Och som inte har läst vitboken ”Svensk U-hjälp i en förvånad värld”.

Försvarsbudgeten ligger för övrigt i samma härad. Ni observerade väl att Tomhylsan fick göra patron ur och sluta skjuta sönder försvaret. I alla fall tills vidare. Det behövdes bara att den ryska björnen tittade ut ur sitt ide och öppnade ena ögat!

Själv kan jag hålla med de budgetanalytiker som säger sig sakna mer kraftfulla åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna för företagen i Sverige. Det handlar om värnskatt, arbetsrätt och förenklingar för företag. Budgeten verkar gjord så att alla särintressen ska få något. En liten kaka där och en liten kaka där! Tyvärr ger alla dessa i och för sig positiva åtgärder en känsla av kraftlöshet. Det hade exempelvis bitit bättre om hela satsningen gjorts på arbetsgivaravgifterna ELLER bolagsskatten än som nu – hälften på varje.

Att verka men inte synas; var en gång Wallenbergarnas motto. Kan inte någon konsult tala om för Reinfeldt att detta motto är ur tiden!

När man långsamt kokar en groda lär den inte märka att temperaturen stiger. Ej heller om temperaturen långsamt sjunker.

Någon person som inte är så snäll som jag skrev att regeringen verkar satsa på att vinna valet. Förra valet, 2006 alltså!

Så har vi pensionerna. När 40-åringar talar om sin egen pensionering är det allvar. När samma 40-åringar talar om dagens pensioner görs det med andra förtecken. ”Hur mycket ska pensionärerna få kosta?!” T.ex. att  en helt vanligt pensionär som enligt SvD arbetat i restaurangbranschen i budgeten får 70 kronor mer i månaden efter skatt.  11.151 kronor blir det kvar efter bostadsstillägg. Men vänta ett tag: Dessa personer har jobbat, betalat skatt efter bärkraft och varit lojala mot det samhälle som lovade dem en tryggad ålderdom. De trodde att de betalade in till sin egen pension, men vi har ett helt annat och mycket lurigt ekonomiskt system; kedjebrevsekonomin. Dagens 40-åringarna betalar tilll dagens pensionärer. AP fonderna är bara en liten kudde som ska kunna dämpa tillfälliga svängningar.

En stor del av dem som ska betala 40-åringarnas pension är idag yngre än 15 år! Så det är nog bäst att ni ser till att de lär sig något i skolan, blir skötsamma och duktiga. De ska ju försörja er och då räcker inte meriter som att krossa skyltfönster, ”reclaim the city” och skita ner på gatorna.

”Att skattebefria pensionärerna skulle bli väldigt dyrt” säger den ungdomligt fryntlige finansministern, som svar på frågan varför man inte skulle ge pensionärer samma sorts beskattning som de yrkesverksamma. Och dessa har ju inte precis skattebefrielse! Men om logiska lösningar skulle få ersätta politiska låsningar, så borde pensionen vara skattebefriad. Pengarna har ju tjänats in och redan  beskattats en gång.

Politik i allmänhet och skattepolitik i synnerhet går dock ut på att med vilka resonemang som helst beskatta så många så mycket som möjligt. Sossarna är Mästare på detta; så var nu inte så tokiga att ni röstar in dem bara för att ni retar er på en hästsvans. Om man ska röra sig på det planet så är Östros och Lenin egentligen lika som bär. Det är därför som Östros inte har skägg!

Världsekonomin vacklar, men Sverige står starkt! Ett 4-faldigt leve för Ankdammen!

Björnar och krokodiler

”En eftergiftspolitiker är en som matar en krokodil i hopp om att den ska äta upp honom sist” (Winston Churchill). Tänkvärda ord i dessa tider även om det handlar om en rysk björn i stället för en krokodil.

Svenska ministrar överträffar sig själva i att hävda den svenska neutralitetspolitiken, vilken går ut på att vi talar om för alla vad de ska göra på södra halvklotet medan vi ar strikt neutrala i Östersjön.

Försvarsminister Tolgfors och utrikesminister Bildt är inte lika goda kålsupare. De är olika. Bildt röt till när ryssarna körde över Georgien och drog paralleller med Hitlers angrepp på närliggande tysktalande områden. (Där rök chansen till en toppost inom EU). Tolgfors sa ingenting. Han höll just på att montera ner det svenska försvaret!

Jag tycker – och har alltid tyckt – att vi ska satsa på ett militärt försvar av Sverige. Hellre än av Afghanistan, där tydligen alla är överens om att våra soldater har en viktig uppgift. Det låter kanske häftigt med Afghanistan, men vem ska försvara Sverige om inte vi? Fråga Georgien om de skulle våga lämna Gotland utan svensk trupp! Gå med i Nato medan vi är välkomna. ”Tomhylsan” är folkhumorns namn på landets försvarsministern och det är inte så roligt som det låter.

Lär av historien: Med sömngångaraktig säkerhet har Sverige avrustat, när den närmaste omvärlden rustar upp. Vad som sker i Ryssland är mycket mer angeläget för finnarna och oss än för resten av EU och USA. Finnarna begriper det. Här visslar vi i mörkret och leker Björnen sover. Alltmedan försvaret blir en restpost, när räknenissarna i Finansdepartementets kennelklubb plockar ihop sin budget.

Finans- och Försvarsministrarna har den militära erfarenhet och påvisbara intresse för försvaret som endast vapenvägrare kan uppvisa.

Have a nice weekend!  IAN

Inte riktigt så, Herr Bildt!

Herr Utrikesminister som på min tid var Statsminister!

Jag har vid myndig ålder blivit bloggare! Nu kan det bli som i politiken på 90-talet, då jag störde de borgerliga cirklarna… Litet mera drag under galoscherna kanske! Men nu behöver Du inte fråga Bengt Westerberg om lov innan Du talar/kommunicerar med mig. Han kan ju inte längre hota med att avgå. (Från vad förresten?).

Jag läste Dina kommentarer om den finasiella krisen och hur vi (ja, jag var faktiskt med trots att ni försöker förtränga detta faktum och låtsas att Ny Demokrati inte fanns!!) hanterade motsvarande lägen på det gamla glada 90-talet. Du och jag kan nog vara överens om att vi gjorde vårt bästa. Var och en på sitt håll och på sitt sätt.

Men minns Du krismötet i Ditt stora fina runda konferensrum i Rosenbad, när alla partiledare skulle informeras om - och diskutera trodde jag – det finansiella världsläget. Du hade med Dig Din Finansminister Anne Wibble och Ingvar Carlsson hade med sig Allan Larsson. Annars var vi oss själva: Alf Svensson. Bengt Westerberg, Olof Johansson och Lars Werner. Den senare fångad mitt i sitt eget fiskafänge – han hade haft kul och pilkat strömming när kallelsen kom.

Bengt Dennis tillämpade den kända metoden att om argumenten tryter så höj rösten. En tvärsäker på gränsen till tvärilsken 500 procentare var chef för Riksbanken. Ingen hörde talas om någon annan på Riksbanken. Det räckte med Bengt Dennis. Jag tyckte faktiskt att han var riktigt kul…

- Om vi antar att London betämmer sig för att låta pundet flyta, vad gör vi då i Sverige?, undrade jag. Det syntes på er andra att frågan var störande. Ann Wibble viskade något om att frågan inte hörde hit och stenansiktet sa ”Frågeställningen är inte aktuell och därför ej värd atrt behandla”. Ungefär så.

Verkligheten är vår värsta fiende, sa Palme. I det här fallet var verkligheten att London redan höll på att släppa loss pundet. Samma eftermiddag! Och att min fråga i högsta grad var relevant. Vad visste jag? Jag var inget geni (där håller du med igen!). Jag hade bara lyssnat på radion. Det hade ingen annan i rummet gjort och den ende som hade en rimlig ursäkt var Lars Werner!  

Jag håller på med en ny bok och har tänkt kalla den ”Bildt var sällan intresserad”. Nej, var lugn, Du var i allmänhet t.o.m. initierad. men inte just då:_

Slutsats: Så kan det gå när inte haspen är på!

Lycka till i världen!

IAN

Lär vi oss aldrig? Om bubblor och babbel.

Somliga av oss har varit med länge. I mitt fall kan ni läsa mitt CV. Tvära kast i konjukturer och annat. När den ena bubblan brustit, håller nästa på att blåsas upp. Utan att någon bryr sig. Och så brister den… och så nästa och nästa! Det verkar oundvikligt och ödesmättat, men är mest snikenhet och spekulation, men dessa egenskaper är kanske just oundvikliga?

Antalet konsulter, experter, forskare, ekonomijournalister, finansinstitut och prognosmakare har ökat kraftigt sen förra bubblan. I vart fall har deras babbel tilltagit i dessa tider där det betyder mer vem som säger det än vad som sägs och vilka fakta som finns. Sen kommer politikerna för att bevisa att det dunkelt sagda verkligen är det dunkelt tänkta. Det lyckas de i regel mycket bra med!

Men när allt blev tvärtom, tystnar babblarna då?!   Tvärtom – då förklarar de varför det GIVETVIS blev som de sagt att det INTE skulle bli. Och lika fullt är det väldigt många som lyssnar på dem och för åsikterna vidare. Den ena snusförnuftigare än den andra. Till sist har alla hjälpts åt att övertyga varandra om att NU går det verkligen åt h-e!! Och med litet tur kan de så småningom säga ”Vad var det jag sa?!”.

I dessa lägen gäller det att ha två saker: Humor och Cash. Om ni inte litar på bankerna så finns det särskilda gummikalsonger för sedlar. Eller som Martin Ljung sa: ”Ta det i mössan”.

En vän ringde just och sa att han köpt en stor fin krabba. Den var tom. Alldeles tom. Så visst håller det på att gå åt h-e. Frågan är om det finns några fulla krabbor längre.   Med vänlig hälsning Ian.

PS  Vad krävs för att kunna kalla sig forskare?  

- Goddag, och vad gör Du då, min lille vän?

- Jag forskar! -

- Jo,jag tackar,jag. Och det behövs ingen doktorshatt eller så, inte?!